• Ashura – Yazid

    När man tänker på vilka de två krafterna var, så är det inte så svårt att se vem som är ond och vem som är god. Därför är det förvånansvärt att våra kära wahabiter är kvar i tron att båda två parter var goda, att båda två parter bar skulden. Genant. Fortsättning från inlägget Muawiya.

    Vissa wahabiter gick så långt att de hävdade att Hussein (a.s) begick en synd för han gick ut mot tyrannen Yazid. Så Profetens (s.a.w) barnbarn, var en syndare, astakhfurallah!

    Yazids far, Muawiya, hade varnat honom för att kräva trohetslöftet från Hussesin (a.s), men Yazid, arrogant som han var, utfärdade en order till sina ståthållare i de olika städerna, att kräva trohetslöftet från kända män som Hussein bin Ali (a.s), Abdullah bin Zubair och Abdullah bin Umar.

    Ståthållaren i Medina tog råd från Marwan bin Hakam, som sade, kalla dessa tre män till dig och kräv att de ger sitt trohetslöfte, om de lovar trohet, bra, då är problemet löst, men om de vägrar, då ska du kapa av dem huvudet, för får de reda på Muawiyas död, då kommer alla dessa tre ha rätt till Kalifatet, förutom Abdullah bin Umar (Kalifen Umars son), eftersom han inte är typen som skulle resa sig mot oss.

    Ståthållaren skickade män till Hussein (a.s) och Abdullah, han fann dem i moskéen och uppmanade dem att inställa sig hos ståthållaren. De talade om att gå tillbaka till sin mästare och att de snart skulle möta honom. Sedan sade Imam Hussein (a.s) till Abdullah, jag tror att Muawiya är död och det är därför vi kallades till ståthållaren, så vi tvingas ge vårt trohetslöfte till Yazid.

    Imam Hussein (a.s) kallade till sig släktingar och vänner och uppmanade dem att beväpna sig och sedan sa han till dem:

    ”Walid (ståthållaren) har kallat på mig och jag tror han kommer kräva av mig något jag inte kan gå med på, om det sker, så kommer jag inte kunna lita på honom. Ni borde därför komma med mig och när jag går in till honom, stå vid dörren och när ni hör mig höja rösten, måste ni tränga in så han inte skadar mig”.

    Imamen (a.s) gick för att möta upp Walid och såg att Marwan var där. Walid berättade om Muawiyas död och berättade för honom om Yazids order. Hussein (a.s) menade att Walid knappast kommer godkänna att Hussein (a.s) tar trohetslöftet i det privata, utan kommer kräva att han gör det i det öppna, något som Walid bejakade. Då ville Imamen (a.s) att han fick en dags tid på sig, så han kunde bestämma sig. Walid sade, det är ok, gå nu och kom tillbaka imorgon med dina anhängare så ni kan ge ert trohetslöfte.

    Marwan sade då:

    ”Jag svär vid Allah att om Hussein bin Ali (a.s) lämnar denna plats nu utan att ge sitt trohetslöfte, då kommer du inte att kunna ta kontroll över honom utan att blod spills. Så du borde fängsla honom till han ger sitt ord att han ska lyda Yazid och om han fortsätter vägra, kapa av honom huvudet. ”

    När Imam Hussein (a.s) hörde dessa ord, ställde han sig upp från sin plats och sade:

    ”Du bastard! Kommer du att döda mig eller Walid? Vid Allah, du har ljugit och blivit en syndare”

    Sedan lämnade han lokalen och gick hem. Nu sade Marwan till Walid att, eftersom du inte lydde mitt råd, så kommer du aldrig kunna lägga dina händer på honom igen. Walid svarade:

    ”Marwan, vad säger du?? Du gav mig ett råd som skulle ruinera min tro. Vid Allah, även om hela världens rikedomar ges till mig, så skulle jag inte kunna döda Hussein bin Ali (a.s). Ska jag döda honom om han förvägrar Yazid bin Muawiya trohetslöftet? Vid Allah, jag tror att vem som än spiller Hussein (a.s), Profetens (s.a.w) barnbarns blod, kommer vara mycket olycklig och kommer vara hjälplös på domedagen inför Allahs dom.”

    Lördagen den 28 i månaden Rajab, året 60 efter Hijra, skickade Walid efter Imam Hussein (a.s) igen så att han ska ge sitt trohetslöfte. Imamen (a.s) drog dock ut på det igen och sade vänta till nästa dag. Under samma kväll lämnade Imam Hussein (a.s) Medina med sin familj och sina vänner och red mot Mecka, med Profeten Moses (a.s) ord i tankarna:

    ”Så han lämnade staden rädd och orolig och sade: ”Oh Herre! Skydda mig mot de orättvisa”.

    Koranen 28:21

    På tredje Shaaban, en fredag, anlände Imam Hussein (a.s) till Mecka. De vallfärdade kom och besökte Profetens (s.a.w) barnbarn, även Abdullah bin Zubair kom till Imamen (a.s). Nyheten om den fördömde Muawiyas död spred sig som en löpeld överallt i det muslimska riket och folk fick även reda på att Imamen vägrat ge sitt trohetslöfte till den nye tyrannen.

    Kufa

    I Kufa samlades shiiterna under ledning av Sulaiman bin Surd. De tackade Allah för tyrannens död och Sulaiman uppmanade shiiterna att skriva brev till Hussein bin Ali (a.s) och att lova honom stöd, om de var seriösa, om de dock var rädda och inte trodde sig kunna offra sina liv, så skulle de avstå, så de inte lurar honom.

    Sulaiman visste, att folk var stora i orden men att när det gällde att offra något, då blev man osäker och feg. Om de dock såg att de var på väg att förlora något, liv, mark eller kroppsdelar, då blev folk osäkra och rädda. På grund av allt det här, försökte Sulaiman förvarna shiiterna, att det här är allvarliga saker och att deras val kan kosta Imam Hussein (a.s) livet.

    Alla svarade ja, vi ska stödja honom, vi ska skriva brev, vi ska stå vid hans sida och vi ska offra oss. Så shiiterna i Kufa, skrev ett brev:

    I brevet skrev man vilka som stod beredda att offra sig för Hussein (a.s). De tackade Allah för att han förgjorde tyrannen Muawiya. De skrev att de inte hade några ledare i dagsläget och önskade att Hussein (a.s) skulle leda dem. På den 10:de i Ramadan nådde budbärarna till Imam Hussein (a.s).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll Up