• Ashura – sunniter och shiiter förenade i sin kärlek för Hussein

    Gammal artikel om sunniter och shiiter förenade i sin vördnad för Hussein (a.s)

    ”For the past two years I cooked clandestinely and carried the dishes under my abaya to distribute to neighbors I trusted,” says Ms. Abdul Qadir. She says her son was kidnapped and tortured in 2006 after he defended Shiite neighbors who had been ordered to leave their homes.

    Så lyder ett citat i artikeln, den belyser det samförstånd och samlevnad, shiiter och sunniter emellan. När jag var barn och växte upp på Bagdads gator, så kände jag inte till någon skillnad på shia eller sunni. Jag älskade min ledare Saddam Hussain till den grad att jag riskerade min familjs liv ett flertal gånger. Vi fick inte visa sorg över Hussains öde, men vi hade sunnitiska grannar som kom förbi och delade med sig av sin mat och vi av vår mat, som bestod av speciella rätter, just för de mördade imamerna och deras anhängare under Ashura. En dag var det Abbas dag, en annan var det al Akbars dag. Sedan många årtionden var sorgen över Hussain och Kerbala förbjuden, men att laga mat gick bra.

    Det var först när jag kom till Sverige, som jag började märka av en konflikt mellan shia och sunni, här började folk håna shiiter och man gladdes åt Hussains död eller åt någon stor Ayatollahs död. Jag ville veta mera och jag sökte kunskap.

    När mina morbröder mördades så hatade jag alla sunniter, jag verkligen önskade att någon skulle provocera fram en konflikt, när jag några dagar senare besinnade och insåg att islam är bättre än så, så insåg jag även att i slutändan är det här min bror och min syster. Jag har inga som helst problem att belysa konflikten mellan shia och sunni, men med logik, med fakta och med samförstånd. Jag besökte en systers blogg och där frågade hon, om jag kunde ta upp de sunniter som gav plats åt att minnas Profetens heliga barnbarn Hussains död, då jag inte kunde hitta den artikeln, hittade jag en annan och ville här även dela med mig av mina minnen.

    Man skriver i artikeln om de sunniter som riskerade sina liv, för att sörja med sina shiitiska grannar. Det är en minoritet inom båda två läger, som spär på hatet och våldet. Många är okunniga om respektive grupp, men det finns en växande skara som insett att splittringen och hatet är av ondo. Vi har en ökande skara muslimer som insett att medan två trätar, så skrattar den tredje. I Irak så var runt 20% av alla giftermål mellan shiiter och sunniter, så pass långt hade samförståndet gått. bara 150 år sedan, så var stora delar av södra Irak sunnitiskt, många av dem gick över till shiaislam. Under det kända 20-tals revolten, så var det shiiter som sunniter som revolterade mot de förhatliga engelska ockupanterna. Iran stödjer sunniterna i Hamas, listan kan göras lång över hur bra vi kommer överens.

    Att vi låter wahabiter eller sionister spela ut oss mot varandra visar bara på våra egna tillkortakommanden. Vi är i slutändan anhängare av Allahs budskap, alla vi, shias som sunnis. Ett fint citat från artikeln lyder:

    If we decided to separate the Sunni from Shiite we would have to divide the bedrooms,” says Abbas, referring to the countless intermarriages.

    I klanerna och stammarna finns det shias som sunnis, blodsbanden förenade. Att tro att muslimerna är hatfyllda mot varandra stämmer inte, men vi måste inse att konflikten är minimal, i slutändan tror vi på samma Gud och på samma Profet och på samma heliga Bok. Det är skönt att se att genom sin kärlek för Profeten Muhammed, så är shiiter och sunniter förenade. Man läser om sunniter som lagar mat åt sina shiitiska syskon och man ser hur poliser, sunniter som shiiter, skyddar de vallfärdande.

    viaA peace sign: Iraq’s Sunnis joining Shiite pilgrims / The Christian Science Monitor – CSMonitor.com.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll Up