• Sahaba enligt shiaislam

    Man har  antytt att shiiterna har en felaktig bild av Sahabas, profetens vänner eller följeslagare. Här tar jag upp vad Koranen, hadith och fakta säger om dessa ”vänner”. Vänner som drack alkohol, ljög, svek, bekrigade varandra och även försökte mörda Profeten själv. Det här är överkurs och för den som vill leva i sin okunnighet, får gärna fortsätta så (ja jag syftar på er wahabiter)..Må Allah visa oss alla den sanna vägen och avhålla oss från den falska. De enda som kan anses vara kritiska och som verkligen ifrågasätter lögn och falskhet, kan och är shiiterna.

    Jag anklagar inte sunniterna för de kan inte rå för att de blivit upplärda på ett visst sätt. På samma sätt har vi shiiter många kulturella egenheter som besudlar sann islam. Medicinen mot alla dessa sjukdomar, bland shiiter och sunniter, är kunskap, kritisk och fullständigt sökande efter kunskap:

    I islam skiljer man sig i sin syn på Sahaba, Profeten Muhammeds (s.a.w) vänner. Är man objektiv, så inser man att man måste vara kritisk och inte låta känslor eller fördomar styra. Shiiterna ger Sahabas den rank som de fått av Koranen, Profetens Sunnah och logiken. Shiiternar har aldrig anklagat dem alla för otro, något som Ghulaatgrupperna (fanatiska sekter som gått utanför islam) gjort inte heller har man menat att de alla var goda muslimer och vänner, såsom sunniterna gjort.

    Shiiternas och Profetens familjs fiender försöker med alla medel svartmåla shiiterna genom att hävda att vi hatar alla Sahaba förutom ett fåtal (5-6 stycken), så är inte fallet. Vi anser inte Sahabas är ofelbara, och då gäller det att se på deras goda som dåliga sidor. Vi menar att de är vanliga dödliga människor som gjorde rätt, gjorde fel, som svek, ljög, talade sanning och höll sitt ord. Alla Sahabas måste genomgå en kritisk analys. Vem höll sig till Profetens väg? Vem gjorde inte så? Vem var en hycklare? Vem var en hedersman?

    Vissa grupper i islam menar att allt ifrågasättande är fel, haram, tabu, förbjudet. Vissa går så långt att de förklarar alla som ifrågasätter Sahabas för kuffar, otrogna och att dessa borde mördas, fängslas, hånas och fördrivas. Den sunnitiska synen är att alla som såg eller befann sig i Profetens närhet, var Sahaba. Det betyder allt från några månader gamla barn till gamla gubbar som såg honom på långt håll, är det här logiskt? Knappast.

    Här kommer en sammanställning vad lärda shiiter och sunniter sagt. Lämna alla fördomar bakom er, och fundera, ska vi anse att män som bekämpade islam innifrån, såsom Muawiya, Yazid, Amr ibn al Aas är likvärdiga män som slogs för islam som Al Miqdad, Abu Dharr och Imam Ali? Har vi verkligen så lite logik och objektivitet att vi inte vet bättre?  Om dessa Sahabas var så ofelbara, varför begick några av dem massmord? Förgiftade andra Sahabas? Svartmålade andra Sahabas?

    Förbanna mig, hata mig, avsky mig, men läs texten, läs källorna och bilda er en egen mening. Må Allah förbanna lögnaren:

    Den lärde Sharaf al Din al Musawi säger (sammanställt hans skrift):

    Alla som undrar över vår syn på Sahabas inser till slut att vår syn är den mest moderata, då vi inte gått utanför gränserna såsom Ghulaat gjort, de som ansåg alla Sahabas för att vara otrogna (kuffar), inte heller har vi gått till det extrema, som sunniterna, som hade 100% tillit till dem. Kamaliterna och deras gelikar anklagade alla Sahabas för kufr (otrohet) och Sunniterna tror på rättvisan och rättskaffenheten hos alla dem som såg eller hörde Profeten Muhammed (s.a.w). Men för oss, vi som anser att de som sett Profeten (s.a.w) fått en stor ynnest, för oss är Sahaba som vilka andra människor som helst, som vilka goda eller dåliga människor som helst, de begick goda som dåliga saker. Vi anser alltså att man ska bedöma Sahabas utifrån sina dåd, sina handlingar. Vad det gäller de som förtryckte Profetens efterträdare och bror, och alla som deltog i komplotten, såsom Ibn Hind (Muawiya I), Ibn al Nabigha, Ibn al Zarqaa, Ibn al Aqabah och Ibn al Arthadaa och deras gelikar, vi vare sig ger dem någon som helst vikt eller bryr oss om deras hadither. Vad det gäller det som vi inte känner till, det fördolda, det fördolda hos vissa personer känner vi inte till och därför kan vi inte döma de personer som gjort okända saker. Vår syn är att man upphöjd Sahabas till den nivå att man inte får ifrågasätta de dåliga, man följer dem blint och har gjort det till en synd att ifrågasätta dessa Sahabas. Alla som såg eller hörde Profeten (s.a.w) anses vara utom all kritik. Mest hat får vi shiiter känna av när vi inte accepterar ett stort antal hadither, eftersom dessa kommer från oärliga och opålitliga personer, även personer som inte är eller var säkra på sin sak ignoreras av oss. Detta har lett till att man ser på oss med hat i blicken eller med ovilja, och man har anklagat oss för många saker, på grund av den okunnighet som finns om oss. Hade Ahlul Sunnah använt sig av logiken och använt sig av kunskapssökandets premisser, då hade de insett att det inte finns några som helst belägg för att Sahabas hade den status som de besitter bland Ahlul Sunnah. Om de hade använt sig av Koranen, då hade de kunnat hitta otaliga referenser till hycklarna bland Sahabas, såsom versen om Al Ahzaab och andra.

    Så skillnaden i korta drag är att shiiterna anser att man måste bedöma Sahabas utifrån vad vi vet om dem, medan sunniterna menar att alla Sahabas hade en upphöjd position, eftersom de hade äran att se Profeten Muhammed. Salafiterna/wahabiterna går så långt att de menar att alla tre generationer under och efter Profeten Muhammed, hade en speciell status och det är dessa vi ska följa, hur bisarrt är inte detta? Vi ska alltså strunta i ifall dessa personer var goda eller onda, ifall de skapade kaos eller ifall de skapade ordning, vi ska strunta i ifall de mördade eller ljög och att vi ska hålla oss vänliga till dem och deras handlingar, för de var ju Sahabas.

    Medan sunniterna skiljer mellan en Sahabi och en Tabaai (en som kom efter den första generationen av Sahaba) så har shiiterna inget sådant utan menar att själva handlingen och vilken sida de första generationerna valde som gäller. Om man föddes under Muhammeds tid eller efteråt spelar alltså där mindre roll.

    På solid basis finner shiiterna vissa Sahabas som opålitiga, ja som hycklare, då dessa visar tro öppet men i verkligheten visar de hat och avsky för Profeten och hans heliga familj. När dessa Sahaba bryter mot fundamentet i Profeten Muhammeds ord och budskap, är det då fel att vara negativt inställd till dessa? Profeten själv sa i sitt farvälstal:

    Jag lämnar efter mig två värdefulla ting, ifall ni håller er till dem, så kommer ni aldrig att gå vilse: Allahs Bok och min (Itrah) familj, för sannerligen, dessa två kommer aldrig att skiljas ända tills de åter kommer till mig vid al Kawthar (paradiset).  Så se upp för hur ni behandlar dem.

    Grundad på denna hadith och på andra, så har shiiterna valt att se på många Sahabas negativt, då dessa Sahabas deltog i förföljandet av Profetens familj och deras anhängare. Så hur kan man se välvilligt mot de Sahabas som betedde sig illa? De Sahabas som gick vilse? De Sahabas som gick emot det mest värdefulla för Profeten Muhammed? Dr Hamid Hafni, professor från ett universitet i Kairo hävdar att ifrågasättandet av Sahabas inte är något som shiiterna varit ensamma om I det förgångna har Mutazilah (en utdött islamisk ideologi) uttalat kritik mot Sahabas :

    ”In the past he Mu’tazilah have practiced such criticism beside other doctrinal problems, being unsatisfied with criticizing the Sahabah in general but even Caliphs themselves, the practice for which they had opponents and supporters. Criticizing the Sahabah used to be -during the early centuries- followed only by those who were firm in knowledge, particularly the Mu’tazilah ‘ulama’, preceded by the heads of the Shi’ah and chiefs of the fanatics towards Muhammad’s Household. I have indicated, at another place, that the theologians and Mu’tazilah shyakhs used to be ‘alah (pauper) sustaining and Shi’ah leaders from the first century (H). So the matter of criticizing the Sahabah is originated by tashayyu’ (shiiter) for Muhammad’s Household, but not for tashayyu, itself, since the Shi’ah of Al Muhammad have been known of their profundity in the sciences of doctrines, due to their getting from the resources of Ahl al-Bayt Imams, who represent the pristine source and plentiful spring (of knowledge) of which all the Islamic cultures have drunk from the advent of Islam up to date”

    All kritik mot Sahabas ses som förbjudet, vissa sunniter går så långt att de kallar kritikerna för kuffar, otrogna. Här kommer lite uttalanden från kända sunniter: Imam Al Nawawi skriver i Sharh Sahih Muslim:

    Sahabas är herrarna över den islamiska gemenskapen, överlägsna, men packet skapades av dem som kom efter dem, och fel finner man hos dessa.

    (källa Sahih Muslim, vol, viii, p.22)

    Yahya ibn Maain säger:

    ”Alla som förolämpar Othman eller Talha eller någon annan av Profetens vänner, är en bedragare och inte att lita på, i vare sig skrift (hadith), och må Allah, änglarna och alla människor förbanna honom.

    (källa Tadhhib al-tahdhib, vol, i, p.509.)

    Othman mördades av andra Sahabas och Talha valde att strida mot sin tids Kalif, ett stort brott enligt sunnitiska hadither. Al Dhahabi skriver:

    Att tala illa om någon av Sahabas, det är en stor synd, och alla som nedvärderar eller baktalar dem går utanför islam och blir därmed avfällingar.

    (källa Al-Dhahabi, Kitab al-kaba’ir pp. 233, 235.)

    En gång tillfrågades domaren Abu Yalaa om vad man ska göra med den person som förolämpar Abu Bakr?

    Han svarade denna person är en kafir, en otrogen och då tillfrågades han ifall det var accepterat att be dödsbönen på en sådan persons kropp? Han svarade nekande på det. Så man frågade vad man skulle göra med hans kropp, då han ju sagt det finns ingen Gud utom Allah, hans svar var att man skulle flytta hans kropp med pinnar och inte röra den med händerna, tills ni hittat en grav att begrava honom i.

    (källa Al-Sarim al-masalul, p.275.)

    Imam Ahmed ibn Hanbal, en av de fyra sunnitiska lagskolornas grundare sade:

    De bästa människorna efter Profeten Muhammed (s.a.w) var Abu Bakr, sen Umar, sen Othman och sen Ali, dessa räknas som rättledda kalifer, och alla som nämner deras fel, misstag, brott eller skavanker, måste tuktas och straffad och får inte förlåtas. Han borde straffas och man måste kräva att han ska ångra sig, om han ångrar sig, då kan man acceptera det av honom, men ifall han framhärdar, så måste han straffas igen och han måste fängslas tills han dör eller ångrar sig.”

    Shaikh Alaa al Din al Tarablusi al Hanafi säger:

    Alla som förolämpar någon av Profetens vänner, såsom Abu Bakr, Umar, Othman, Ali, Muawiya (må Allah förbanna honom) eller Amr ibn al Aas (ännu en vedervärdig person) och anklaga dem för att ha gått vilse eller kufr (otrohet) ska dömas till döden, men om han förolämpar dem med att de hade vanliga fel, han ska straffas hårt.”

    Mu’in al-hukkam fima yataraddad bayn al-Kasmayn min al-‘ahkam, p.187.

    När man hedrar människor till den grad att man hyllar dem E N B A R T för att de sett Profeten Muhammed och därmed höjer dem till en nivå där man inte får ifrågasätta dessa människor, inte forska i deras ord, handlingar och historia, då måste det vara något fel. Det här gäller alltså de hundratusentals människor som sett Profeten Muhammed. Däribland fanns det våldtäktsmän, mördare, lögnare och hycklare. Hur kan man logiskt sett acceptera detta? Så ser sunniterna på Sahabas, allt ifrågasättande av dem och deras handlingar blir till ett brott, ett brott som kostat shiiter i historien livet…

    Al Bukhari (sammanställaren av det mest kända verket om Profetens uttalanden) säger:

    Vem som än åtnjutit Profeten Muhammeds sällskap, eller sett honom, räknas till hans Sahaba.

    Ahmed Ibn Hanbal, skaparen av en av de fyra sunnitiska lagskolorna säger:

    De bästa människorna efter Profeten Muhammeds Sahabas, är alla de som åtnjutit hans sällskap för ett år eller en månad eller en dag, eller om de sett honom och nivån på sin hedersbetygelse är beroende på den period som de befann sig i Hans sällskap.

    Al-Kifayah, p. 51; LTaliqh fuhum ahl al-‘athar, p.2.

    Ibn Hajar skriver i sin bok Al Isabah fi tamyiz al Sahaba:

    Alla som förmedlat ett uttalande eller ett ord från Profeten eller som sett Honom medan de trodde på honom, räknas ibland Sahabas. Bland Sahabas räknas även alla de som träffat på Profeten medan de trodde på honom och dött som muslimer, om deras möte med Honom varit korta eller långa, om de förmedlat hans ord eller ej eller om de sett honom utan att möta Honom eller om de haft en ursäkt för att inte träffa Honom.

    Ibn Hajar, al-‘Isabah, vol.i, p.10.

    Så du kan vara muslim, tro på Allah, tro på Profetens ord, men samtidigt vara ett svin, en terrorist, en våldtäksman eller en tjuv och mördare? Denna syn stöddes och stöds av flertalet sunnitiska lärda. Ett exempel på det här är Muhammed ibn Abi Bakr, han räknas som Sahaba ändå var han bara 3 månader gammal när Profeten Muhammed dog…

    Abu Hurrayrah

    Varifrån kommer denna logik, varifrån kommer källan att man måste vörda Sahabas till denna grad? Står det i Koranen? Står det i godkända hadither? Att använda sig av hadither av Sahabas som är omstridda bland shiiterna, kan knappast ses som bevis. Det största flertalet hadither som omnämns och används av sunniterna är hadither förmedlade av Abu Hurrayrah, en man som vistades maxium 3 år med Profeten Muhammed. Han förmedlade tusentals hadither, alltså minst 3-4 stycken om dagen. Denna man kritiserades av de tidiga Sahabas, men idag är hans ord lag, hans förmedlade hadither tros på utan kritik. Ska jag ta hans ord som källa? Varför? Kalifen Umar själv förbjöd Abu Hurrayrah att förmedla fler hadither, då han befanns ljuga, hitta på och förvrida fakta. (Annat längre inlägg kommer om Abu Hurrayrah). Varför får Sahabas ifrågasätta varandra men vi får inte göra det?

    Slutsats

    Sahabas är utan tvekan vanliga dödliga, med fel, brister och med misstag som vi alla andra. Den enda skillnaden är att de hedrades med att få vistas i Profetens sällskap, ifall de visade respekt för Profetens ord och väg, då har de vår respekt, om de däremot gick emot Profetens lärdomar och uppmaningar, då kan vi knappast älska och vörda dem. Efter Profeten Muhammeds död så gick människor tillbaka till sina gamla seder och bruk, Koranen varnar även Profetens fruar om vad som sker ifall de beter sig illa, om de är lika ofelbara som man vill framställa dem, varför varnas de av den heliga Koranen?

    [33:30] Hustrur till [Vår] Profet! Om någon bland er öppet begår en grovt oanständig handling, har hon ett dubbelt straff att vänta – detta är en lätt sak för Gud.

    Faktum är att Koranen talar om hycklarna bland Sahabas, att hadither talar om hycklarna bland Sahabas, att historien i sig talar om hycklarna bland Sahabas. De många krigen startades inte av andra än just vördade och hedrade Sahabas… När man räknar män som Abu Sufiyan, Muawiya, Yazid, Amr ibn al Aas, Marwawn  ibn al Hakam, Al Mughirah ibn Shubah och Bisr ibn Artaah, då måste man inse att något är fel med denna logik något är inte helt rätt i denna syn. Man måste ta den hjärna Allah gett oss och forska i ämnet och hitta sanningen. Några saker som en forskare i ämnet måste ställa sig är:

    • Vem bestämde att alla Sahabas skulle ses som goda?
    • Varför anses alla Sahaba vara goda?
    • Varför vågar man inte ta itu med vad för fel och misstag vissa Sahabas begick? Varför får man inte ifrågasätta Sahabas?
    • Vem tjänar på att Sahabas skapat nya hadither?

    Ifall man ifrågasätter dessa Sahabas, så ska man, som jag belyst tidigare, behandlas som en paria, ej vara välkommen, mördas, styckas och torteras, man ska inte ens begravas som en människa. Så lyckades de ruttna Sahabas blanda sig med de goda Sahabas och de lyckades lura en hel Ummah, en hel islamisk gemenskap att visa dem samma respekt som man visade de hederliga och otroligt självoffrande Sahabas. Man lyckades dupera miljarder, inte miljoner, att värdesätta dem och älska dem, även efter den fitna, det kaos de skapade. Alla muslimer som tvekar i sin kärlek för A L L A Sahabas, han kommer kunna förklaras för en otrogen, så man höjer Sahabas till en nivå som liknar Profeterna. När en ledare vill utrota shiiterna, så behövde han bara säga att dessa shiiter talar illa om alla Sahabas, och voila, man fick tillfälle att slakta några tusen av dessa hemska shiiter. Man gick till sådana överdrifter att alla som ifrågasatte något som helst i haditherna, fick se sig plikta med livet som i detta exempel:

    Al Khatib al Baghdadi berättar i sin bok Tarikh:

    Någon hade förmedlat en hadith inför Kalifen Harun al Rashid, en hadith förmedlad av Abu Hurrayra, däri sades det att Moses hade träffat Adam och sagt till honom, Är du den vars fel det är att vi fick lämna Paradiset? En man som satt vid hovet sade då: När och vart träffades Adam och Moses? När Harun al Rashid fick höra detta blev han ursinnig och sade: Svärdet för den oförskämde otrogne som finner fel i Profetens hadither. (Han menade att man skulle kapa av mannens huvud).

    Så pass hade man alltså lyckats förändra och förvränga att inte ens ifrågasättandet av vissa ologiska hadither, ledde till döden. Ta’rikh Baghdad, vol.xiv, p.7. Man lyfte alltså upp haditherna, lögnaktiga som sanna, till en nivå av helighet, så att man inte fick eller kunde ifrågasätta dem, för gjorde man det, så riskerade man livet. Så långt gick man för att dölja osanningen i en klädsel av helighet och vördnad. Al Ghazzali, den kände sunnitiske lärde som senare fick namnet Hujjat al Islam we al Muslimin, skriver i sin bok Al Mustafa:

    Våra förfäder och deras efterkommande menar att Sahabas uttalanden (ahadiith) är bekräftade av Allahs bekräftelse och upphöjning av dem i sin Bok (Koranen) och sådan är vår tro och vår tillit till dem”.

    När man letar i Koranen så hittar man verkligen allt annat än bevis för Sahabas rättvisa och upphöjda status, tvärtom, man hittar flera verser som kallar dem för hycklare. Deras egna ord säger att de var hycklare. Al Bukhari har i sin  Sahih tagit upp ibn Malikahs hadith, som hörde från 30 av Profetens Sahaba att de uttryckte fruktan över att de kanske räknades till hycklarna.

    Sahih al-Bukhari, vol. i, p.17.

    Al Ghazzali själv skriver i sin bok att Umar ibn al Khattab (den andre Kalifen) brukade fråga Hudhayfah ibn al Yaman ifall Profeten Muhammed räknade honom bland de goda muslimerna eller bland hycklarna?

    Al-Ghazzali, Ihya’ ‘ulam al-Din, vol. i, p.129; Kanz al-‘Ummal, vol. vii, p.24.

    Så hur ska vi se på det här? I dagens muslimska värld får vi inte yttra sådana ord, men Sahabas själva räknade sig och andra som hycklare, vart är logiken? Islam skiljer mellan hycklarna och de ”sanna troende”. Allah talar om hycklarna, Muhammed talar om hycklarna. Att Muhammed kände till att han hade hycklare runt omkring sig kan vi se i en hadith av Bukhari:

    Umar ibn al Khattab bad Profeten Muhammed att döda Abd Allah ibn Ubbay, hycklarna ibland Profetens anhängare sade då, ”Oh Allahs profet, låt mig kapa av huvudet på denna hycklare”. Profeten svarade: ”Lämna honom ifred annars kommer folk säga att Muhammed dödar sina Sahabas (1)

    Några sunnitiska lärda kan försöka övertyga oss om att hycklarna ju var kända, men så är inte fallet. Hycklarna bland Sahabas dolde sina tankar och enbart Allah kände till deras innersta motiv och funderingar. De brukade be, fasta och tillbe Allah. De försökte nå Profetens närhet med alla medel. För att bevisa detta kan man titta på ett annat stycke i Sahih al Bukhari:

    Umar al Khattab bad Profeten att än en gång döda en person, denna gång en person vid namn Dhu al Khuwaysirah. Profeten svarade då, lämna honom, han har vänner, vars bön kan mäta sig med era böner och även deras fasta och deras recitering av Koranen som inte når längre upp än strupan. De går genom religionen som en pil som skjuts av en båge.

    Sahih al-Bukhari, vol. iv, p. 179

    Koranen

    Många Sahabas var hycklare eller nära hyckleri, något som islam ser ner på, Koranen är ett bevis för det:

    Eller säger de: ”Han är besatt av andar”? – Nej, han har kommit till dem med sanningen och sanningen är något som de flesta av dem avskyr Koranen 23:70

    [Många] ökenaraber går längre i förnekandet av sanningen och i hyckleriet [än de bofasta]; det är förklarligt att de inte så noga känner till de gränser som Gud har uppenbarat för Sitt Sändebud. Gud är allvetande, vis.

    Koranen 9:97

    Men bland ökenaraberna omkring er, liksom bland dem som bor i [Profetens] stad, finns trotsiga hycklare som inte ger upp. Du känner dem inte, men Vi känner dem. Vi skall ge dem dubbelt straff [i denna värld] och sedan skall de utlämnas åt ett svårt lidande.

    Koranen 9:101

    Man försöker antyda att ”vandrande araberna” inte betyder Profetens Sahabas, men Koranen talar om beduinerna, samma beduiner som levde runt omkring Profeten.

    Umar al Khattab på sin dödsbädd, gav sin efterträdare ett råd:

    ”Jag rekommenderar dig att vara snäll mot de vandrande araberna, för de representerar de ursprungliga araberna och islams kärna”

    Ibid, vol, iv, p.206.

    När jag började diskutera shia-sunni många år sedan, då hittade jag en hadith som belyser vad som sker vid räkningens timme:

    ”Mina Sahabas tas till elden medan jag säger, Oh min Gud, dessa är mina Sahabas! Då talar man om för honom. Du har ingen aning om vad de gjorde efter att du lämnat dem. Då svarar Jag, Jag är fjärran från alla dem som förändrade religionen efter mig.

    Ibid, vol. vii, p. 209. bab al-hawd.

    Dussintals fler hadither och verser ur den heliga Koranen finns om detta, men då måste man skriva hela böcker i ämnet. Man har skapat sekter, avhållit folk från att ifrågasätta, diskutera eller ens nämna Sahabas i något annat än positiva ordalag, är det detta som Profeten efterlämnade åt oss? Knappast.

    Vad våra lärda säger om att svära åt Sahabas

    Källor:

    1 Sahih Bukhari 294 292, 293. 294 vol. vi, s. 65. kitab fadaail al Quran surat al Munafiqun; Tarikh ibn Asakir, vol. iv, s. 97.

7 Responsesso far.

  1. Nej inga hjälpmedel, det bara blev så.
    Haha så jag ska hooka upp dig med laserturken? Aka laseraraben. Kram

  2. Rasul skriver:

    tack för inläggett Bror! mycket bra skrivit MASHALLAH

  3. Bahlool skriver:

    Lade till dig bland länkarna.

  4. Rasul skriver:

    tack Bror det gjorde jag också…

  5. husse skriver:

    mycket fint skrivet!!!
    måste också beundra dig för din mycket bra svenska!!!
    må Allah belöna dig stort för den tid du lägger.

  6. Bahlool skriver:

    tackar habibi :))))

  7. Aliyah Hussain skriver:

    MashaAllah mashaAllah helt superbra skrivit.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll Up