• Den som försakar sina skyldigheter och plikter

    Trött och utmattad gick hon mot sitt hus, hon kunde knappt andas, i huset väntade hennes barn och deras ögon kikade mot dörren, väntandes på henne. Plötsligt kom en främmande man mot henne och när han såg hur hon led med vattensäckarna hon bar på sin rygg, gick han fram till henne och tog dem ifrån henne och satte dem på sin rygg istället. Dörren öppnades och den främmande mannen gick in med barnens mor, som fick en kärleksfylld omfamning av dem.

    Mannen satte ner vattensäcken och frågade då hur det kom sig att hon inte hade någon som kunde hjälpa henne med att hämta vatten? ”Min Man var soldat och Ali skickade iväg honom till fronten, där han blev dödad, nu är jag ensam med de här barnen” svarade hon.

    Främlingen sade inget mera, böjde sitt huvud och gick ut ur huset. Tanken på änkan och de hjälplösa barnen fick honom att inte få någon ro på natten. Han vaknade tidigt på morgonen, tog en korg, fyllde den med kött, mjöl och dadlar och gick raka vägen till huset, han knackade på och presenterade sig som mannen som dagen innan hjälpte till med vattnet och att han idag hade mat till barnen med sig.

    ”Må Allah belöna dig och döma mellan oss och Ali” sade hon och öppnade dörren. När han gick in i huset sa främlingen, ”jag vill göra något gott, låt mig knåda degen och baka brödet eller låt mig ta hand om barnen” Änkan svarade åt honom att hon är bättre på att laga mat och att han gärna kan ta hand om barnen under tiden.

    När hon bakade brödet, tog främlingen köttet och grillade det och gav det till barnen. Varje gång han gav ett av barnen av köttet så sade han: ”Min son, förlåt Ali ifall han glömt bort sina plikter gentemot dig” När degen var redo, så skrek änkan till mannen ”sätt in ved i ugnen” och så gjorde han också. När elden blev starkare, närmade han sitt ansikte till elden och sade:

    ”Smaka eldens hetta. Det är straffet för den som försakat sina plikter och skyldigheter gentemot föräldralösa och änkor.”

    En grannkvinna kom förbi och kände igen främlingen, hon skrek ut: ”Oh elände över dig!! Känner du inte igen mannen som hjälper dig? Han är Amirl ul Mumineen (de troendes ledare) Ali bin  Abi Talib.” Änkan gick fram till honom och grät generat, ”må Allah förbanna mig, jag ber om förlåtelse”, Nej jag be dig och barnen om förlåtelse för jag har svikit i mina plikter gentemot er.” Svarade Ali.

    Jag förstår några saker ur berättelsen:

    Att vi måste ta hand om de svaga, det är del av våra plikter och två att vi ibland inte känner igen de främlingar som hjälper oss och som ställer upp för oss och att vi inte borde ha låga tankar om andra.
    Post Tagged with , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll Up