• Uppfinningen av det ”judiska folket”

    Genom historien har människorna förstorat händelser eller historier för att gynna sina agendan. Man har gett sig själv en historia som gagnar ens intressen. Vem har inte hört talas om Roms födelse? Vem har inte läst om hur stolta vita amerikaner byggde upp Amerika? Glömd är de svarta, kineserna och indianernas lidanden. På samma sätt är det med det judiska folket, ett folk som menar att de blev utdrivna 2000 år sedan, ur det heliga landet och att de äntligen hittat hem till ett land utan folk. Sionismens slogan i början av 1900 talet var, ett land utan folk till ett folk utan land; denna myt spreds och trodde många i väst på, men nu har det börjat komma allt fler kritiker som menar att man måste omvärdera historien.

    Enligt historikerna så kastade man inte ut alla judar över en natt år 70. Vidare har Judendomen också varit missionerande och många konverterade till judendomen. Ett av dessa rön, menar att palestinierna själva också är av judisk ursprung, att de konverterade till kristendomen och senare till islam. Så jude var man inte enbart genom sin moders härkomst utan man konverterade till religionen eller från den. Shlomo Sand har skrivit en bok som heter ”Uppfinningen av det judiska folket”, en bok som fått många judar att få hicka. I denna bok belyses det judiska folkets härkomst ur en icke religiös vinkel, en vinkel som förstör myten som ett folk byggt upp i 2000 år.

    Författaren tar upp de olika teorierna och rönen och lägger till sina egna teorier om det judiska folket. Sands uppsåt, enligt honom, är att han vill bevisa för judarna att deras krav på Israel inte är logiskt eller historiskt korrekt; att de inte har en gemensam historisk, ärftlig eller biologiskt förfluten. Boken har blivit till ett stort diskussionsämne i den litterära världen, vissa höjer den till skyarna medan andra menar att det är en bok inte värt bläcket på papperna, beroende på ifall man håller med Israel eller palestinierna.

    Enligt Professor Sand, så är de palestinska arabiska byarna ursprungligen judiska byar, där befolkningen konverterade till islam. För runt 100 år sedan, så förenades arabiska nationalister och sionistiska fanatiker i en allians, där de bejakade denna relation mellan judar och araber, i sin kamp mot den engelska imperialismen. Både Israels förste premiärminister David Ben-Gurion och Yitzhak Ben Zvi, Israels president som satt längst vid makten, skrev en gemensam bok 1918 där de tog upp detta argument. 1919 skrev Emir Feisal, prinsen som ledde den arabiska revolten mot det turkiska Ottomanska riket, som styrde i mellanöstern, på ett avtal om kooperation med sionisternas ledare Chaim Weizmann, där båda förklarade att de var ”medvetna av den genetiska relationen och den urgamla samhörigheten och samlevnaden mellan araber och judar”.

    Båda två sidor glömde snabbt bort samhörigheten när de insåg att det inte hjälpte deras agenda. Harry Ostrer, chef för ”Human Genetics Program” i New York, som studerat och organiserat genetiken av det judiska folket menar att det är rätt logiskt att det finns en samhörighet mellan judar och araber. Många böcker tar upp och ifrågasätter Bibelns syn på historien och på det judiska folket, men vad som gör den här boken så speciell är att den ifrågasätter det judiska folkets krav och ensamrätt på Palestina. När man förklarade sig självständigt, så sade israelerna: ”Efter att ha, med våld, blivit bortförd från sitt land så bibehöll folket sin tro under hela sin exil, och det slutade aldrig att be eller att hoppas på att få återvända. Sjävla idén med en orättvis exil och ett rättvist återvändande, genomsyrar både det judiska och det palestinska folkets liv och historia.

    Professorn tar även upp en gammal teori om att judarnas härkomst inte är i Palestina utan i det turkiska Khazarriket, ett rike som fanns i södra Ryssland. Turkarna konverterade till judendomen och Professorn menar att det är där rötterna finns, så Khazarerna och deras rike borde ses som ursprungsland för judarna, då en stor del av dessa härstammar från Östeuropa.  Något många judar av idag framhäver är att judarna är ett och samma folk, att man inte tålde eller förespråkade konvertering, det är även därför hundratusentals judar idag, inte erkänns som judar. Enligt Lawrence H Schiffman, ordförande i judiska studier på New York universitetet menar att det under en viss tidsperiod, spreds judendomen över hela världen, med hjälp av handelsmän, fångar och slavar. Många av dessa gifte sig med befolkningen i de länder de kom till, som då konverterade. Vidare finns bevis som säger att judarna även använde sig av våld för att tvinga på erövrade folk den judiska tron.

    Myten om att romerna tvingade bort judarna är viktig för det judiska folket, det är en viktig mytologisk del av deras tänkande. Myterna om det judiska folket är många, däribland att landet var tomt när de kom ”tillbaka”, att araberna startat alla krig och att muslimerna är antisemiter/vill utrota judarna. Det gäller för oss och för det judiska folket att ta itu med vår syn och vår tolkning. Ett folk lider starkt av att judarna känner sig förföljda, det palestinska folket, dessa är offren för den myt som judarna byggt upp. Det är skönt att en judisk professor tar upp detta viktiga ämnet.

One Responseso far.

  1. Roger S. skriver:

    Genom historien har människorna förstorat händelser eller historier för att gynna sina agendan
    Ja som hur muslimer funnit halva världen, stått bakom vetenskap och uppfinningar. Hur de stått bakom kirurgi och andra medicinska framsteg. Jag kan fortsätta med mera saker. Men det spelar ingen roll. Det enda den arabiska och muslimska kulturen gett oss är en guide i hur man sätter på barn. Detta kanske är framsteg för er ökenloppor. Men för oss andra friska, är det bara avsky

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll Up