• Måste ge mig av

    Nabatita skriver fina dikter då och då och här har jag tagit mig rätten (hoppas du inte skjuter mig :P) att sätta ut några.

    Hennes (jag antar att det är en syster pga namnet) har fina tillhörande bilder till dikterna. Så besök hennes blogg!!

    Måste ge mig av

    Jag känner, min älskade Gud
    Du vill att jag går
    Går till den plats
    där jag Dig bäst når

    Tiden är inne
    Tiden är nu
    Kan inte längre vänta
    att få vara den fru

    Den fru som Du valde
    att jag skulle bli
    Med geväret över axeln
    så att jag kan känna mig fri

    Fri från det mörka dis
    som över världen ligger så tätt
    Fri att känna bergets bris
    som fullt av olivträd står beklätt

    Till min själ vill jag fara
    och aldrig blicka åter
    För att bli av med den snara
    och höra hur fridfullt änglarna de låter

    Längtan

    Vill inte vakna upp
    Vill inte inse fakta
    Sanningen gör ont
    och bryter ner så sakta

    Vad är det jag har gjort?
    som ska få vara utan
    Att ej åter få träda igenom dess port
    Att från utsidan få iaktta genom rutan

    Rutan av det mest vackraste glas
    in till den ängla fyllda sal
    En bild som för mig bör undantas
    för långt verkar jag ifrån kval

    Det brinner så på djupet
    I en längtan som äter mig upp
    Kanske står det inte skrivet
    Kanske bör jag stanna i min grupp

    Och acceptera det faktum
    att jag inte kommer att nås
    av den stora glädjen på min stig
    Dags att på längtan sätta ett lås
    Och istället blicka mot nästa krig

    Halv

    En förlorares fotspår
    är avtrampen ifrån mig
    Så ofullständig i själen
    att inte få dela min tid med dig

    Mitt hjärta har blivit så stött
    och tagit en sådan skada
    Ibland jag faktiskt undrar
    ifall jag i graven min vadar

    Vadar i stoftet med vilket jag ska förenas
    eller är det en smak av Guds kärlek?
    Kan ibland kännas som att jag stenas
    Att uthållighetens påfrestan gör mig vek

    320 mil över berg över hav
    På en häst genom öknen i natten
    Vill jag dig nå men luften den känns så kvav
    Och min kropp blir snart tom på vatten

    Inte kan jag förstå hur vår Gud har tänkt
    så varandra vi ska kunna nå
    Men vi båda vet vad Han oss har skänkt
    att det förevigt ska vara vi två

    Men jag möts av tanken att vi i ensamheten ska dö
    liggandes på var sin kudde
    Hur ska vi kunna hissa seglet och ta oss ut mot den ö
    så vi kan förenas vid vår vackra udde

    4 år av hinder och en evig väntan
    men för vad är det att spilla tårar
    Mot att se Imam Mahdi gestaltas i gläntan
    Och mot den tiden nu det vårar

    Så jag måste nu ta och bita ihop
    Jag måste för honom vara stark
    Kanske snart jag nås av ett undebart tecken
    att det ska bli dags att få byta mark

    Post Tagged with , , , , , , ,

2 Responsesso far.

  1. Nabatita skriver:

    As salaam alaykum min käre broder.

    Tack, vad gullig du är. 🙂
    Värmde gott i mitt hjärta.

    Önskar dig en fin helg!

    Fi Aman Allah

  2. Bahlool skriver:

    wsalam ville be om lov först haha..men hoppades du inte skulle ha något emot det :))

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll Up