• En konvertits berättelse del 2

    Fortsättningen på inlägget från igår. Som handlar om en syster i religionen som konverterade 22 år sedan. Jättekul läsning och jag hoppas hon orkar skriva fler gånger.

    Första delen

    Till saken hör att jag ALDIRG, vid något tillfälle, har längtat efter en religiös tro eller upplevelse. Jag tyckte allt sådant bara verkade jobbigt. Jag har alltid trott att det fanns ”nånting” där ute, större än oss, men VAD visste jag inte. Inte heller brydde jag mig. Många som konverterat, har jag förstått, har ”sökt” efter Gud eller något… den rätta vägen… något som passar just dom, dom har längtat efter Gud. Inte jag.

    Plötsligt hände något oväntat, något fruktansvärt. Jag kom till en insikt.Allt föll på plats, GUD FINNS!!! Och vad värre var; Guds religion är ISLAM!!! Inte kristendomen eller något annat ”normalt” … eller flummigt åtminstone. Jag fick panik, ångest, visste inte vad jag skulle göra. Jag var ju alldeles ensam om denna kunskap, ingen visste heller att jag studerat en hel del i ämnet. Jag kunde ju inte heller säga något till den muslim jag diskuterat med, då hade han ju ”vunnit”. Gud förbjude.

    Mina tankar rusade i mitt huvud och tedde sig helt absurda; ”jag ska bli en god kristen och börja gå i kyrkan varje söndag och engagera mig i kristna rörelser” osv.. var min första tanke. Men så kom jag på att Gud inte skulle acceptera detta på domdagen. Jesus är ju inte Guds son…Kristendomen är inte Guds religion, jag kan inte fejka det. En annan av mina tankar var att dö, helt enkelt. Hur skulle jag kunna leva med att Islam är Guds religion och börja praktisera Islam i detta land? Jag hade aldrig sett en muslimsk kvinna med slöja på huvudet. Hur skulle jag – som är svensk – kunna bära sjal, hur skulle det se ut? Absurt. Jag måste hoppa från en balkong, eller tabletter… Men så kom jag på att det vore ännu värre, möta Gud efter död genom självmord, det vore ju rena självmordet! Jag hamnar i helvetet, utan att passera Gå! så att säga. Ännu något som cirkulerade i huvudet var att jag blivit hjärntvättad. Det var DET som var problemet. Klart jag är, är det såhär det känns?! Så jag gick tillbaks till litteraturen och Koranen igen och gick igenom allt med så ”objektiva” ögon jag kunde. ”vad är det i detta som EGENTLIGEN är helt absurt och ologiskt?!” Jag ville hitta fel och motsägelser att klamra mig fast vid. Tyvärr hittade jag inga.

    När jag nu VET att Gud finns så har jag inte längre något val. Jag TROR ju på hela ”konceptet”, på att Gud kräver att jag ska följa vissa regler, särskilt moraliska sådana.Jag tror VERKLIGEN på det. Det är inte så att jag tror på vissa delar och misstror andra. Nej, ALLT föll helt logiskt och klart på plats i mitt huvud. Detta var bland det värsta – att jag inte har något val. Jo, okej, val hade jag, men jag ville undvika min dåvarande självklara destination i livet efter detta::: Helvetet.!

    Jag förbannade mig själv för att ha börjat läsa om Islam, VARFÖR, var jag tvungen att diskutera med en muslim? Kunde jag inte bara ha låtit honom vara muslim, vad skulle det ha skadat? Då skulle jag ju inte behövt ändra mitt liv och leva efter Islam. Som om Gud inte skulle funnits om jag inte läst om Islam! Jag tyckte det borde finnas någon typ av varningstext på Koranen och annan Islamisk litteratur som varnar läsare för att de kanske tvingas ändra hela sin livsstil efter att ha läst boken. Det är väl det minsta man kan begära… eller?

    Alla utvägar var stängda för mig. Hur jag än vände och vred mig visade det sig att ändan ändå var bak. Nu började jag så smått prata om Islam med min äldre syster Ingela, som jag ofta umgicks med. Hon tyckte det var jätteintressant. Hon blev, precis som jag, fascinerad. Till min förvåning. Jag hade alltså inte blivit helt loco, allt lät logiskt även för någon annan. Det var ju i allafall en liten tröst i eländet. Sa dock inget om att jag bergfast trodde på allt.

    Efter någon månad kapitulerade jag, helt enkelt. Jag accepterade att jag var en troende, i denna främmande religion. Jag avslöjade för den man jag diskuterat Islam med hela tiden. Det var skitjobbigt. Men det hade ju bara varit jag som såg vår diskussion, mer eller mindre, som en ”tävling”. Han sa att jag måste läsa ”shehada” och annat jag borde göra. Jag ville gå snabbt fram, som en ångvält. Sluta med allt ”haram” och klä hedjab – hela köret. Han sa att jag skulle ta det lilla lugna. Han blev förskräckt av hur bråttom jag hade och sa att jag skulle överväga varje steg noga. Annars kanske det skulle bli för tungt för mig att bära till slut. Jag tyckte han var löjlig, men satte ändå band på mig. Skolan tvingade mig ju eftersom jag inte plötsligt ville komma en dag med full hedjab till skolan. Utan någon förvarning. Från kortkjol till full hedjab. Jag kände att det skulle blivit för tungt för mig. Så jag beslutade att jag skulle avsluta skolan och sedan flytta till en annan stad, där jag skulle börja klä mig så som jag ville.

    Under tiden ( jag hade ca 4 mån kvar tills skolan slutade) kände jag ett stort behov av att göra något, jag kunde inte sätta tummen på vad, bara NÅGOT. För Gud alltså, för att komma närmre liksom… BE!!! Det var DET jag ville göra, be! Så jag lärde mig allt jag skulle säga och hur och när man skulle be. Jag ÄLSKADE det! Tyckte det var fantastiskt.

    Ja, och på den vägen är det. Efter 22 år som muslim och många möten med andra ”konvertiter” har fått mig att förstå att i princip alla i början är mer eller mindre fanatiska. Man tror att allt är Haram. Så det är lite jobbigt, det blir så intensivt, men med tiden inser man ju att allt faktiskt är Halal, utom ett antal saker som är Haram. Så är det ju i samhället i allmänhet. Allt är tillåtet, utom det som är olagligt. Låter kanske dumt, men det är lättare skriva ned det som är olagligt i Sverige än att skriva upp det som är lagligt. Eller hur? Att följa Islamiska lagar och regler är lika naturligt som att följa Sveriges lagar. Det är ju bara självklarheter som är Haram. Mörda, tjuva, förtala, lura, droger osv… allt det är ju straffbart även i Sverige, i olika grader.

    Måste nog sluta här, kan fortsätta i evigheter annars, men så ser min reverteringshistoria ut i allafall.

    Marie Johansson

12 Responsesso far.

  1. Fatima skriver:

    Åh! Älskar denna berättelse! Men vad hände med den muslimska mannen? Har de fortfarande kontakt? 😉

  2. Bahlool skriver:

    Det du..det är som med tusen och en natt..det får du veta nästa gång 😉

  3. Svarten skriver:

    Vilken härlig berättelse! Tack för den. Ser redan fram mot del 3. För det blir väl en sådan också?

    Men inte är väl Gud så småaktig att han utestänger kristna och judar från paradiset? Det står ju i Koranen att

    DE SOM tror [på denna Skrift] och de som bekänner den judiska tron och de kristna och sabierna – ja, [alla] som tror på Gud och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv – skall helt visst få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem. [2:62]

    I Koranens budskap skriver Mohammed Knut Bernström i sin kommentar att det är en grundläggande trossats i islam.

  4. Fatima skriver:

    Haha can’t wait 😛

  5. Bahlool skriver:

    Jag hoppas hon berättar mera men de texter jag fick är bara de här två 😛 Tyvärr 🙁
    Jag vet faktiskt inte svarten, enligt en ayah ur Koranen så kommer goda som onda att smaka på helvetet, de goda för att de ska inse vad de slapp (smaka i någon enstaka sekund) de onda de kommer smaka den rätt länge kan jag tänka mig. Jag har själv diskuterat hur barmhärtig är Allah? Det sägs dock att den enda synden Allah inte förlåter, är att man inte tror på honom (ateist). Allt annat verkar gå att förlåta. En av fundementen (usool al deen) i Shia är just att Allah är adl, Allah är rättvis. Hur ser han på en person som är rättskaffens, gör sitt bästa och är ickemuslim? Hur ser Allah på en person som inte visste bättre? osv..såna frågor har diskuterats och är filosofiska till största delen.

  6. Bahlool skriver:

    övertala henne fatima jag försöker men hon lyssnar inte på mig 😛

  7. Evamarie skriver:

    Tack för fortsättningen!

    Kram
    Evamarie

  8. mammamarie skriver:

    Ja vad hände med den stackars muslimska mannen som blev så svårt ansatt av en besatt svensk? Well, That’s for me to know and for ya’ll to find out……

    Som kanske framgår av texten så var mitt ”möte med Gud” ingen smäktande romantisk upplevelse, som man ibland kan få höra beskrivas av folk som varit med om det. Snarare en hysterisk skräckupplevelse! Jag känner mig fortfarande lite ärrad av händelsen…lite skadad i själen…lite avundsjuk, hade också velat få ha en sån där skön och upplyftande uppenbarelsestund som alla andra… men, jag får väl dras med mina ärr…

  9. Bahlool skriver:

    What doesnt kill you makes you stronger marie 😛

  10. Kaktusen skriver:

    Underbart att läsa sånthär! Världen är full av vittnen och bevis på att Islam och endast Islam är den kompletta vägledningen genom livet… Det finns inga argument utan motargument om att det är den rätta religionen!

  11. Fatima skriver:

    du är fantastiskt mammamarie du har en jättehärlig skrivstil kramar

  12. Fatima skriver:

    Kommentaren där uppe är inte skriven av Fatima utan av Annika 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll Up