Om det gäller saker som Burma, Tibet, Irak, Israel eller andra oroshärdar, så bryr man sig för att vi är människor med hjärnor. Vi har alla upplevt saker och vissa av oss har upplevt mera sorg och mera lidande än andra. Det är därför man bryr sig om dessa.
Om jag som människa, med rätt fri rätt att yttra mig, inte bryr mig om de svaga, de förtryckta, de angripna, vem ska då göra det?
Om jag är tyst, jag som har tunga och möjlighet att yttra mig, vem ska då försvara de försvarslösa?
Imam Ali, fjärde Kalif och förste religiös Imam för shiamuslimerna sa mycket bra saker, däribland att man måste ta hand om de föräldralösa och de svaga, man måste ta hand om de förtryckta och bekämpa förtrycket. Det här sa han när han låg döende efter ett mordattentat. Istället för att tänka på sina smärtor, låg han där och tänkte på att ge sina anhängare och sina släktingar förmaningar om hur de ska bete sig mot de svaga.
Feghet ställer frågan: Är det tryggt?
Bekvämlighet ställer frågan: Är det artigt?
Fåfängan ställer frågan: Är det populärt?
Samvetet ställer frågan: Är det rätt?
Det kommer en punkt i livet när man måste inta en position som varken är trygg, artig eller populär;
Man intar den frågan för att
ens samvete säger att det är rätt.
– Martin Luther King
Stoppa matchen. Stoppa förtrycket. Stoppa rasismen.